Bageri Boestorp: Familjen Petersons struvmaskin

Vår familj är kanske lite speciell, vi har en egen struvmaskin som konstruerats och byggts av min far. Enligt mamma så gjordes detta 1994 och då bakades det struvor med den i vår tvättstuga (jodå ni läste rätt, misstänker att livsmedelsverket kanske hade motsatt sig den miljön...). Dessa struvor såldes bland annat på ICA och några andra ställen under några år vid jultid. Efter några år blev det sedan bara försäljning på olika julmarknader innan bakningen lades ned helt. Under denna period föråt jag mig på struvor vilket gjort att jag inte smakat dessa bakverk igen förrän alldeles nyligen. Struvmaskinen har stått bortglömd i ett uthus här i många år nu men i höstas väcktes idén av min fars "symötesgäng" att plocka fram maskinen och baka igen. I dag var det dags, denna gången valdes tvättstugan bort och i stället skedde bakningen ute i snickeriverkstaden. En välbekant doft spred sig (så som vårat hus under några år alltid luktade före jul) och snart var travar med varma sockriga struvor klara att äta, kanske är de som allra godast alldeles varma och nybakta? Mellan 150-200 struvor producerades på ungefär 2 timmar, grejen med maskinen är ju att den bakar 6 stycken åt gången vilket gör att tillverkningen snabbas på en hel del. Vill inte ens fundera på hur lång tid det skulle ta att göra samma mängd med ett litet järn i en gryta på spisen. I år blir det dock ingen försäljning utan de nybakta struvorna delades jämt mellan närvarande bagare som får avnjuta dem under julen.

Pappa med sin hemmabyggda struvmaskin.

Smeten till höger, varmt cocosflott till fritering i mitten och plåt att skjuta av färdiga struvor på till vänster. Mer komplicerad än så är inte en struvmaskin.