Som den surdegsbakare jag är "svor jag lite i kyrkan" i lördags och gjorde scones till frukost. Nybakt bröd är egentligen godare men scones funkar som ersättning om man inte varit duktig och kalljäst något i kylen under natten. Följde ett recept från rutiga kokboken på vanliga ljusa scones men hottade till dem lite med havregryn och durumvetemjöl. Läste något intressant i receptet och det var att man inte skulle arbeta degen för mycket för då kunde sconesen bli sega. Jag har testat att göra sconesdeg både för hand och överarbetat sconesdeg i matberedare och aldrig märkt någon skillnad. Och vad skulle det egentligen vara för problem att sconesen blir sega? Ofta är det nästan omöjligt att skära nybakta scones för att de smular sönder så lite extra seghet hade inte gjort så mycket. Med hopp om extra seghet körde jag därför den stackars degen extra länge i matberedaren men som sagt sconesen blev precis som vanligt, dvs ganska smuliga. Undrar vad rutiga kokbokens definition på "för länge" är? Arbeta degen i en halvtimma? Är det någon som har några vetenskapliga rön om sconesdeg så lägg gärna en kommentar.
SCONES MED HAVREGRYN OCH DURUM
4 st
4 dl vetemjöl
2 dl havregryn
2 dl durumvetemjöl
0,5 tsk salt
4 tsk bakpulver
100 g smör
4 dl mjölk
Sätt ugnen på 225 grader. Blanda samman de torra ingrdienserna i en bunke eller matberedare. Finfördela smöret i blandningen och tillsätt sedan mjölken. Klicka ut till fyra runda kakor på bakpappersklädd plåt. Grädda mitt i ugnen tills kakorna fått fin färg, cirka 15 minuter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar