För ett tag sedan fyndade jag ett helt gäng med roliga (och mindre roliga...) kokböcker på auktion som ni tidigare fått lite utdrag ur. Bland dessa fanns "Hirams kokbok" och "Hirams andra kokbok" av Märit Huldt, två fantastiskt trevliga böcker som är mycket roliga att bläddra i, inte så mycket för recepten utan för de roliga teckningarna som finns på nästan varje sida. En snabb sökning på Wikipedia ger förklaringen till detta, Märit var utbildad konstnär vid Konsthögskolan i Stockholm! Böckerna är utgivna 1964 av ICA-förlaget och måste på den tiden varit ganska nyskapande i kokboksdjungeln.
Läsvärda kokböcker med snygg 60-tals design!
Halva nöjet är alla roliga bilder i boken! Tydligen är Märit stundtals osams med skrivmaskinen, dåtidens krånglande teknik. Idag vill jag ofta göra precis som på bilden med min dator och mobiltelefon.
Konservburksbilden skulle kunna vara en avbild av när jag återigen misslyckats att öppna en konservburk med mammas öppnare från Tupperware!
Finns många intressanta recept i boken, vissa mindre lockande.....
.... och andra mer lockande.
Böckerna är uppbyggda efter årstid och recepten är uppdelade per månad och nu i mars tycker exempelvis Märit att man skall tillaga Spaghetti Zoagli, Vitaminoplöb, Chop Suey och Spansk Fisksoppa. Det var dock under decembers månads kapitel som boken besvarade en fråga som jag aldrig någonsin tidigare ställt eller funderat över. Efter några helt vanliga recept på julskinka så finns det en överskrift formulerad som en fråga "Hur bakar man in skinka i rågdeg?". Tydligen så finns det människor som går omkring och behöver veta det, jag undrar snarare VARFÖR man bakar in skinka i rågdeg? Antagligen för att det på något sätt förbättrar smaken eller saftigheten. Lite småintressant är att författaren förklarar hur skinkan skall packas in, när degen skall knådas ihop och hur tjockt deglagret på skinkan skall vara men något recept publiceras inte. Författaren tror alltså att det finns människor som i jultid helt plötsligt efter att ha knådat i hop en fin rågdeg tittar på degen och skinkan och tänker "Hjälp! Hur gör jag nu?". För mig känns själva inbakandet ganska självklart men istället skulle jag nog behöva veta vilken typ av deg jag skall sno i hop, finns ganska många varianter på rågdeg. Sedan står det också att degen skall göras tre dagar i förväg, men inte vad man skall göra med den mellan ihopknådandet och själva inbakandet. Jäkla Märit jag som aldrig ens funderat i banorna kring skinka och rågdeg går nu och funderar på vad det kan vara för deg och vilken skillnad detta kan göra för skinkan. Så nu får jag helt enkelt försöka leta upp ett recept på skinkrågdeg, har som tur är några månader på mig innan det är jul, och ta och testa. Kanske finns det någon läsare som sitter och trycker på ett recept på rågdeg till skinka? I så fall kommer ni göra mitt liv lite mindre frågefyllt!
Märit så här får man inte göra! Kom omedelbart hit och förklara för mig hur man skall göra!
Måste även bjuda på några andra godbitar ur julskinkekapitlet (är helt ur säsong med detta inlägg känner jag men stressfria jular kräver förberedelser i god tid.....). Märit har många intressanta idéer om hur man får till en bra skinka och talar exempelvis om hur man får till den möraste och godaste skinkan;
"Möraste och godaste skinkan får man - antingen den är hemmasaltad eller köpt - genom att hälla över skinkan kokande vatten och låta den stå så en natt för att nästa dag koka den "på riktigt" i nytt kallt vatten. Man skummar och låter skinkan koka riktigt långsamt."
Idag är det ganska vanligt att man kokar sin skinka i ugnen av praktiska skäl, enligt Märit är detta dock endast ett alternativ för en viss sorts hushåll:
"Termosteka i ugn. Det är naturligtvis det enda tänkbara för de hushåll där inte någon riktigt lämplig stor gryta finns för skinkkoket. Gott blir det också!"
De stackare som måste välja att termosteka skinkan kommer dock få problem med skinkspadet konstaterar Märit, men givetvis har hon en bra lösning på detta. Jag funderar dock på det där med kokkärlet, har man inte ett som passar att koka skinka i, har man då ett som det passar att koka oxkött i?:
"Det spad, som droppar från skinkan är oerhört mycket mer koncentrerat än det kokade skinkspadet och detta får man hålla i minnet, om det sparas för att använda till dopp i gryta. Späd ut det med buljong kokad t.ex. av oxkött. En av dagarna före julafton är det kanske lämpligt att servera pepparrotskött till middag. Spara då buljongen med tanke på det goda doppet."
Jag kan tycka att Märit utelämnar mycket ganska relevant information i sina recept, exempelvis receptet på rågdegen till skinkan, men detta är givetvis för att viktig information i stil med den nedan skall få plats. För utan en korrekt gjord skinkgaffel går väl julen under totalt?:
"Sedan är det ju bara att uppbringa all sin fantasi i utsmyckningen - krusa papper - klippa och vira kring den gaffel som skall stå som rejält handtag i skinkan. Ett handtag som tillåter att man håller stadigt i medan man skär de där stora fina skivorna för en riktigt god skinksmörgås på kvällskröken."
Tror bestämt att jag fått en ny favoritförfattarinna i kokboksvärlden, Märit är helt underbar med sina underhållande texter och roliga bilder. Även om hon väcker många frågor så är det ganska roligt, något att sysselsätta de små grå måste man ju ha. Måste säga att jag är sugen på att leta upp fler av hennes böcker, totalt har hon gett ut 13 böcker.
Som tur är hittar man ibland även frågor som det ges uttömmande svar till, som i fallet med tidningsurklippet om skarpsill. I en gammal kokbok hittade jag ett tidningsurklipp som är i från en dagstidning utgiven i januari 1942. Överskriften är "Skarpsill kan bli hemmagjord ansjovis" och varför detta basuneras ut förklaras lite längre ned "Skarpsillen, d. v. s. den lilla sillen, varav det det går 60-70 st på ett kilo, har dykt upp i våra fiskaffärer. Men hur skall man använda den?".
Viktiga nyheter 1942!
Kan känna en viss tillfredsställelse över att den före detta ägaren till tidningsurklippet kanske precis som jag gått omkring med massor med obesvarade frågor som malt i huvudet och sedan "pang" en dag när man läser morgontidningen kommer det ett lång artikel som besvarar en av dessa frågor (Borås Tidning ni funderar möjligvis inte på att skriva om rågdeg och skinka?). I vilket fall som hellst måste informationen varit så viktig att personen valt att klippa ut receptet. Tyvärr verkar skarpsill dock vara något svåranvänd "Det är tyvärr inte så lätt att finna en så omväxlande användningen av skarpsillen, som önskligt vore". Men för alla er som sitter på ett kilo outnyttjad skarpsill, misströsta inte det finns möjligheter!
" Enklast är alldeles givet stekningen, eventuellt med efterföljande nedläggning i ättikslake. Men naturligtvis kan den också kokas exempelvis till aladåb".
Tyvärr är dock aladåbtillverkningen något problemfylld:
"Rensningen är dock ett långsamt och besvärligt kapitel och man får dessutom vara försiktig med kokningen, så att fisken inte smular sig till gröt. Den måste tagas ur koket i god tid, och spadet får sedan fortsätta att koka för sig, möjligen tillsättas med gelatin. Bäst blir en sådan aladåb med dill - men dillen hör ju dess värre knappast till årstidens kryddor".
Det bästa sättet att ta tillvara skarpsillen säger man istället är att göra den till ansjovis, då får den sin mest mångsidiga användning. Dock är även detta problemfyllt:
"Proceduren är i och för sig enkel nog, men den stora nästan oöverkomliga svårigheten är förnärvarande att komma över alla de kryddor, som en god ansjovisinläggning fodrar".
Men för er som har ett välfyllt kryddförråd kommer receptet här:
" Man låter skarpsillen ligga två dygn i någorlunda stark saltlake, varefter man låter laken avrinna men tar vara på den. Sedan blandar man väl följande kryddor, som var för sig först finstötas: 50 gram av vardera svartpeppar, kryddpeppar, ingefära och salpeter, 4 g röd sandel, 215 g socker, 30 g kanel, 10 g kardemumma, 10 g muskotblomma, några krossade lagerbärsblad och några nejlikor, 7 g spansk peppar och lika mycket spansk humle. Av denna blandning tages en väl rågad matsked till varje val (80 st) skarpsill. Denna nedlägges varvtals i kaggar, och kryddorna strös mellan varje varv. När kaggen är full, slår man dit litet av laken, vari i sillen först legat. Då den stått övertäckt åtta dagar i källare, slås laken ifrån, uppkokas och skummas, varpå den åter påhälles, när den blivit kall. En vecka senare är ansjovisen färdig att användas."
Som ni förstår är receptet skapat i ransoneringstider och då gällde det att ta tillvara det som fanns samtidigt som det var brist på en rad varor. Ganska tänkvärt när vi idag kan gå i taket för att den egna ICA-butiken råkar ha sålt slut på någon vara eller hemska tanke inte hängt med i trenderna och tagit hem den där nya thailändska specialkryddan som någon trendkock använt sig av på TV. Idag är det inga problem att få tag på dill i januari, vi går till frysdisken eller så finns det t.o.m färsk på grönsaksavdelningen. Likaså med jordgubbar som finns tillgängliga, om än något smaklösa, även under vinterhalvåret. Inte självklart 1942 men idag skäller vi argt ut någon stackars ICA-medarbetare om jordgubbar inte finns i hyllan mitt i vintern. På baksidan av artikeln om skarpsill syns delar av en artikel som beskriver problemen som fanns i Vichy januari 1942.
" Sedan den 15 januari ha flera demonstartioner, lyckligtvis av godartad karaktär, ägt rum i departementen Herault och Gard, särkilt i Montpellier, Nimes, Sete, Arles och Ales. De ha framkallats av bristen på livsmedel".
Nej jag tror bestämt inte det var bristen på jordgubbar i färskvaruavdelningen i januarimånad dessa personer demonstrerade mot... För övrigt finns också en annan liten notis på baksidan som också kanske beskriver dåtidens problematik:
" Femtio personer inblandade i gummistöldaffär i Köpenhamn. Polisen har under en längre tid sysselsatt sig med en gummistöldaffär av mycket stort format. Cirka femtio personer är inblandade i affären och många av dem sitta i fängelse. Man har fått uppklarat stölder av bildäck till ett värde av cirka 100,000 kr. men har tillsvidare blott funnit ägarna till omkring hälften. Resten ligger fortfarande i polishuset".
100 000 kronor är mycket pengar idag och räcker till många bildäck (mellan 100-300 st i dagens läge beroende på pris) och måste ha räckt till betydligt fler däck 1942 med dåtidens penningvärde. Så just nu funderar jag på hur trångt de hade det med gummidäck för ungefär 50,000 kr i lager på polishuset i Köpenhamn (hälften var ju utlämnade redan). Skit också ännu något att grubbla över.....
Snillen spekulerar! Qvick vad tror du, hur många bildäck fick man för 100 000 kr 1942?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar