Mjöl på morgonrocken

Idag blev det uppstigning tidigt och detta för att kunna bjuda mina kära kollegor på nybakt Levain till frukost. Fem i halv fem gled jag ganska ograciöst ur bingen och begav mig ner till köket för att sätta på ugnen och plocka fram degen som kalljäst i kylskåpet hela natten. Skall i ärlighetens namn bekänna att jag dock begav mig tillbaka till sängen igen för att sova lite till innan det var dags för utbak klockan fem. Så här tidigt på morgonen tycker jag att bagarrock känns ganska överflödigt så istället fick morgonrocken tjänstgöra som klädsel. Inte så praktiskt kanske men eftersom brödet bara skulle in i ugnen bedömde jag det som en bra lösning ändå (väldigt många dåliga lösningar känns förvånansvärt bra så tidigt på morgonen...).

Mitt bak inleddes egentligen redan i onsdags då jag gjorde fördegen till Martin Johanssons recept på Stureby Levain. Detta är ett bröd som bakas med vetesurdegsgrund och som blir segt med knaprig skorpa. Inget att rekommendera till dem som gillar att smöra sin macka eftersom de stora hålen gör detta i stort sett omöjligt. Vetesurdegsgrunden som jag använder är också gjord och matad enligt Martins modell och det var denna lilla burk jag plockade fram i onsdags och användes till att starta fördegen. Fördegen fick sedan stå i rumstemperatur till morgonen på torsdagen då den åkte in i kylskåpet.

Herr råg- och herr vetesurdeg som bor i en av mitt kylskåps dunkla vrår.

På kvällen på torsdagen så arbetade jag ihop själva degen med hjälp av hushållsassistenten och slängde ner den färdiga degen i en plastbox med lock. Innan jag gick och lade mig hann jag vika degen tre gånger och sedan var det skjuts in i kylskåpet med boxen när jag gick och lade mig.

Det som återstod i morse var alltså endast själva utbakningen och att baka av brödet i ugnen i 30 minuter. Fram med boxen och ut med degen på ett välmjölat bakbord. Efter att en gång ha kämpat med en Levaindeg som totalt kletat fast på mitt bakbord använder jag numera rejält med mjöl, mycket mycket mer än vad som behövs vid utbakningen av en vanlig jäsdeg. Uppe på bakbordet delade jag degen i två delar och vek i hop dessa till två limpor som placerades på ett bakplåtspapper. Sedan kom det kanske krångligaste momentet; att baxa på bakplåtspapper+limpor på den 275 grader varma plåten som värmts upp i ugnen. Dubbla grytlappar rekommenderas! In med plåten i ugnen och efter att jag slängt in fyra isbitar på en plåt i botten av ugnen så stängde jag luckan. Tre vädringar senare var innertemperaturen i limporna över 94 grader och de fick då komma ut ur värmen.

När limporna kommit ut ur ugnen var klockan fem i sex och då hade jag hunnit äta frukost, byta ut morgonrocken mot lämplig arbetsklädsel och packat jobbarväskan. Lite efter sex fick en Levain flytta in i en kökshandduk och följa med i väskan mot jobbet. Min nybakta, ännu varma, Levain spred sedan härlig doft i hela tågvagnen, vilket jag misstänker gjorde åtminstone någon resenär lite småhungrig.

Dagens resultat två härligt knapriga, sega och håliga Levain.

Både goda och snygga