onsdag 29 juni 2011

Rynkfritt mellan myggbetten

Ni som tror att detta inlägg kommer att handla om myggbett i ordets rätta betydelse kommer bli besvikna. Eller så kanske ni inte kommer bli det för jag kommer ta upp något som är betydligt mycket trevligare än kliande bett. För det är ju så att vi kvinnor (många män också för all del..) har bröst och beroende på gener och arv så kan vi ha till exempel myggbett, brön, meloner, rattar, persikor, taxöron, apelsiner eller svalor som häckar under blusen. Storleken på behagen skapar inte sällan olika typer av missnöje hos oss, vi tycker de är för hängiga, för stora, för små, för olika, för tunga, för skumpiga  osv osv. Har man stora bröst vill man inte sällan göra dem mindre, har man små bröst önskar man gärna att de skulle vara lite större.

Paret jag har tillhör nog kategorin myggbett, som iof med diverse uppuffning nog kanske kan komma upp i storleken av en mindre häckande svala om jag anstränger mig. De är liksom så små att jag utan större undersökning nog kan gissa att inte bara en stor del av jordens kvinnliga befolkning utan även en rätt stor del av den manliga har större tuttar än jag. Egentligen borde jag kanske gå runt och vara ledsen och missnöjd med detta och känna mig fruktansvärt okvinnlig. Helt ärligt kan jag dock säga att jag är fruktansvärt nöjd med den storlek jag fått och detta av praktiska skäl. Visst vore det kanske tjusigare med en större storlek men om man ser till helheten tror jag inte detta faktum skulle dra upp betyget för min helhet. En rostig ful Volvo 240 blir liksom inte så himla mycket tjusigare med supersnitsiga aluminiumfälgar och samma är det med mig, ett par silikontuttar gör liksom inte en stjärna av en bondtös. Nej jag tycker mina myggbett är väldigt praktiska, de skumpar inte runt när jag tränar och jag behöver således inte binda fast dem med dubbla sportbehåar för att de inte skall komma i sådan självsvängning att de nockar mig. Jag drabbas heller inte av såkallad pattsvett i vecken under brösten då jag helt saknar sådana pattveck. Jag vet också alltid vart brösten är, de finns alltid placerade ovanpå bröstkorgen och kan omöjligt smita iväg in i armhålor eller liknande. Jag kan också i stort sett knalla in i vilken klädaffär som helllst och hitta behås som passar mig, myggbetten går liksom att stänga in med lite vad som hellst. Dessutom är min storlek väldigt ekonomisk eftersom just min storlek ofta finns på REA eller på utförsäljningar, det är liksom inte så många som är som jag tydligen. En annan fördel är också att karlar tittar mig i ögonen och inte 20 cm längre ner när de pratar med mig, misstänker att ex Victoria Silvstedt har betydligt svårare för att få ögonkontakt med det motsatta könet.

Givetvis är allt inte bara positivt med att ha små behag men eftersom jag inte har lust att genomföra någon silikonoperation är det bara att fokusera på det positiva och acceptera det man har. När jag lite missmodigt någon gång spanar in mina små myggbett brukar jag tänka på vad en arbetskamrat en gång sa till mig "En fin byst kan man inte klämma fast en penna under". Enligt den definitionen har jag absolut en fin byst för det är stört omöjligt att klämma fast en penna under mina bröst, jag saknar ju som tidigare sagt "pattsvettsvecket". Nu skall inte ni som har möjlighet att hänga fast en penna bli ledsna för detta är absolut inte den fina bystens absoluta definiton, men när jag deppar lite så kan det vara roligt att låtsas det för då stiger humöret lite.

Jag är som sagt ganska tillfreds med myggbetten och ytterligare lite nöjdare blev jag härom dagen då jag satt och läste i tidningen Må Bra. Där stod nämligen en liten notis om den nya flugan bland behåar, La Decolette, en behå som används nattetid för att separera brösten. Jag höjde på ögonbrynen eftersom jag hört många kvinnor som just spänner fast brösten nattetid för att de inte skall separeras och smita in i armhålorna, La Decolette lät som en skapelse som just aktivt puttade ut brösten i armhålorna vilket lät obekvämt. Nu visade det sig att La Decolette var skapad för att lösa en av denna tidens, för mig okända, I-landsproblem, rynkor i dekolletaget. Det är så att när brösten far omkring på natten så skapar detta rynkor i dekolletaget på dagtid vilket dagens kvinnor tydligen inte kan acceptera. När jag läst den lilla notisen spanande jag neråt och sedan log jag för jag insåg att jag aldrig någonsin kommer behöva en La Decolette. Mina små myggbett är nämligen så små att man får dra och slita ganska rejält för att ens kunna fixa EN rynka mellan brösten eller klyfta som vi säger när rynkan är önskad. Jag har en klyfta men den är bred, inte ens värsta varianten av Wonderbra kan fixa en snygg smal klyfta på mig. Så jag drog en lättnadens suck när jag insåg att rynkor mellan brösten inte var ett problem jag varken behövde vara ledsen för eller åtgärda med en La Decolette. Leende konstaterade jag att antagligen kommer jag vara rynkig som ett russin om jag blir gammal men mellan brösten där kommer det vara slätt.

Sedan kan man ju fråga sig om verkligen rynkor är ett problem. Jag tycker att människor som accepterar sitt åldrande är de vackraste människorna. Människor som accpeterar sig själva och är nöjda med vad de har på naturlig väg har en speciell utstrålning som får alla rynkor och andra skruppler att blekna. Inte sällan tycker jag att de som försöker fuska sig unga genom hårfärg, silikon, botox och diverse kirurgiska ingrepp oftast bara förstärker sin ålder eftersom utseendet slutar vara naturligt. Så även om ni vackra kvinnor och män nu spanat ner i era klyftor (erkänn att ni inte kunnat låta bli at kolla hur det ser ut på rynkfronten hos er) och hittat små rynkor så spar pengarna och strunta i att köpa en La Decolette för ni duger som ni är och är vackra trots en och annan liten rynka här och där.

Bröstseparator...

Karolina visar upp ett rynkfritt (och klyftfritt) dekolletage.


När vi ändå diskuterar bröst måste jag få ta upp ytterligare en bröstrelaterad fråga. Varför går så många karlar runt och tror att vi tjejer går runt och känner på varandras bröst? Eller är det bara jag som inte klämmer på mina kvinnliga vänners bröst? Jag och en kille disskuterade silikonbröst häromdagen och han frågade då mig om hur silikonbröst kändes. "Ehh varför skulle jag veta det?" sa jag. "Nä jag tänkte att du kanske hade någon vännina med silikon i brösten" sa han. "Kanske jag har men bara för att det är så innebär väl inte det att jag vet hur det känns?" replikerade jag lite frågande. "Trodde kanske att du fått känna på dem?". Uttryckte han som om det var det naturligaste i världen att vänninor träffas och känner på varandras bröst. Vet inte hur det är hos andra men jag låter gärna mina myggbett endast vara "öppna för klämning" för utvalda män och mig själv, något annat anser jag inte nödvändigt. Kanske är det jag som är konstig men jag misstänker att denna "Tjejer-klämmer-varandra-på-brösten-fantasi" är en våtfantasi och är det så att det piggar upp det manliga släktet så skall jag inte lägga mig i. Fantisera på ni så spar jag och mina myggbett på hemligheten om hur det egentligen förhåller sig med klämmandet.

söndag 19 juni 2011

Mera matmuffins

I går var det dags för cykelfest hemma i gamla grannbyn Östra Frölunda ( japp det finns ett Östra Frölunda dock är det betydligt mindre än mer välkända Västra Frölunda). Det hela kan beskrivas som ett knytkalas där det är ganska lite cykel och ganska mycket fest. Måste väl dock erkänna att det i år inte blev någon cykling alls för vår del, vi ballade ur och tog bilen ned istället eftersom regnet stod som spön i backen när det var dags för avfärd. Blev dock lite motion ändå eftersom det på grund av festinslaget inte var en god idé att idka bilkörning på vägen hem, så då fick det bli promenad istället. Eftersom det var knytkalas så behövde vi ha med oss något att äta och valet föll på att göra lite matmuffins, vilket är enkelt och smidigt att plocka med sig. Eller rättare sagt syrran fattade poängen när vi diskuterade det hela och brorsan sa något i stil med att "Dina matmuffins är ju goda". Så nu i veckan blev det bakning av två olika sorters matmuffins och givetvis var jag tvungen att experimentera fram två nya varianter som jag inte testat innan.

Denna gången blev matmuffinsen knytismat men annars är det en typisk "bra-att-ha-sak" att ha i frysen. Perfekt att värma i micron till mellanmål eller komplettera med sallad och äta till lunch. Personligen tycker jag att de är som allra bäst varma så jag brukar alltid värma dem en stund i micron eller ugnen innan jag äter även om de är upptinade.

Blev två olika sorters muffins denna gång. En variant med polenta i smeten som blev ganska snäll i smaken och relativt tung och mastig. Andra varianten med ansjovis, vitlök, basilika, oliver och lök hade mer smak och var lite lika mastiga.

MATMUFFINS MED OLIVER, SARDINER, BASILIKA OCH SALLADSLÖK

10 st medelstora muffins

4 dl vetemjöl
1 msk bakpulver
1 tsk salt
100 g smält smör
2 ägg
1 dl mjölk
55 g hackad ansjovis
1 dl hackad basilika
1-2 dl hackad salladslök
2 pressade vitlöksklyftor

Riven parmesanost till garnering

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda vetemjöl, salt och bakpulver i skål. Tillsätt smöret, äggen och mjölken och rör till en slät smet. Blanda sedan ned ansjovis, basilika, salladslök och vitlöksklyftor och rör tills allt blandats väl. Fördela smeten i muffinsformar, fyll inte till mer än 3/4. Strö rikligt med riven parmesan över varje form. Grädda i nedre delen av ugnen 15-20 minuter. Känn med sticka så att muffinsen är klara.


Matmuffins i kvadrat.


POLENTAMUFFINS MED SPENAT, PARMESAN OCH SKINKA

8 st stora muffins

3 dl majsmjöl (polenta)
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 tsk bikarbonat
1 tsk salt
2 ägg
1 dl filmjölk
1,5 dl mjölk
0,5 dl olivolja
4 dl färsk spenat
2 dl riven parmesanost

Lufttorkad skinka

Sätt ugnen på 175 grader. Blanda samman de torra ingredienserna i en skål. Vispa samman ägg, mjölk, filmjölk och olivolja i en annan skål. Rör ner de torra ingredienserna i äggblandningen ihop med ost, solrosfrön och spenat. Rör tills allt blandat sig väl. Fördela smeten i stora formar, fyll inte mer är 3/4. Rulla skivor av skinkan och tryck ner en rulle på toppen av var muffins Grädda i nedre delen av ugnen cirka 30 minuter. Känn med sticka att de är klara.

Skinka som krona på matmuffinsverket.

Rabarberfrallor med hasselnötter och solrosfrön

På nationaldagen när jag var i farten och bakade mitt Nationaldagsbröd så gjorde jag även en sats med ytterst svenska frallor med rabarber i degen. Rabarber tycker jag ger bröd en intressant och fräsch smak som passar bra så här års när smaklökarna gillar rena fräscha smaker lite extra mycket. Frallorna passar perfekt att äta med en bit stark ost men är så saftiga i sig själva att de även passar att äta helt naturella. Själv packade jag ned en naturell som mellanmål och hade med när jag var på jobbutflykt i värmen, perfekt eftersom den inte påverkas negativt när det är varmt ute.

Eftersom jag numera saknar hushållsassistent bakade jag brödet helt för hand men receptet nedan fungerar även att blanda ihop med maskin. Satsen är även "singelanpassad" det vill säga ganska liten, för den som önskar att få lite fler frallor så är det inga problem att dubbla mängden ingredienser nedan.

RABARBERFRALLOR MED HASSELNÖTTER OCH SOLROSFRÖN

Cirka 10 st

Dag 1

50 g rågsurdegsgrund
175 g vatten
50 g rågmjöl
100 g vetemjöl special

200 g rabarber
40 g mörkt muscovadosocker
100 g vatten

Dag 2
Surdegen och rabarbermoset från gårdagen
325 g vetemjöl special
65 g hasselnötter
40 g solrosfrön
10 g salt



Dag 1

Rör samman rågsurdegsgrund, rågmjöl, vetemjöl special och vatten i en bunke. Täck bunken med tallrik eller plastfolie och låt stå i rumstemperatur över natt.

Lägg i rabarber, vatten och mörkt muscovadosocker i en kastrull och koka rabarbern i cirka 25 minuter tills den är mjuk och sönderkokt. Tag kastrullen från värmen och mixa eller mosa alltsammans till en slät pure. Låt svalna.

Dag 2

Blanda ihop surdegen, rabarberpurén, vetemjölet, solrosfröna, saltet och hasselnötterna i en degbunke. Rör tills allt blandats väl, degen skall vara ganska lös men samtidigt spänstig och seg. Låt degen jäsa. Under tiden som degen jäser så gör ett antal vikningar (cirka 3-4 st med 20-30 min mellanrum) av den genom att vika in dess kanter mot mitten och vända degen upp och ned. Låt degen jäsa till den uppnåt dubbel storlek.

Efter att degen jäst till dubbel storlek så forma runda små bullar av den. Knåda ej samman degen utan plocka upp lagom stora kluttar direkt ur degbunken. Blöt gärna händerna i lite vatten så är det enklare att rulla runda bollar av degen. Placera frallorna på en bakpappersklädd plåt. Strö lite solrosfrön över bullarna som garnering. Låt sedan frallorna jäsa ytterligare en stund. Det fungerar utmärkt att vid detta skede ställa plåten i kylskåpet och låta frallorna kalljäsa.
Sätt ugnen på 250 grader i god tid före frallorna jäst klart. Har man kalljäst frallorna så plocka ut dem ur kylen en god stund innan de skall gräddas så att de värms upp lite innan gräddningen i ugnen. Placera plåten med frallorna i mitten av ugnen. Grädda i 15 - 20 minuter tills frallorna fått fin färg och har en innertemperatur på 96-98 grader. Vädra gärna ugnen några gånger i slutet av gräddningstiden.

Innaför den knapriga ytan döljs ett saftigt inre späckat med nötter och frön.

Härliga rabarberfrallor färdiga avv avnjutas.


lördag 11 juni 2011

Nationaldagsbröd med kirskål och granskott

I måndags var det vår nationaldag, en dag då man förväntas vifta med svenska flaggor och hedra vårt fina land. Jag tog det ganska lugnt med firandet och ägnade mesta delen av dagen åt att rida, träna och baka. Inte ens en Sverigebakelse slank ned. Jag tycker det är ett ganska intressant fenomen att vi i Sverige alltid skall skapa en bakelse så fort vi vill uppmärksamma något och framför allt kan i bland symboliken med den ifrågasättas. Sverigebakelsen- eller nationaldagsbakelsen som den heter finns egentligen i två varianter, en originalvariant och en nyare variant. Vår nationaldag instiftades 1983 och året efter utlyste Arla en tävling om att skapa en Sverigebakelse och den bakelse som vann var en rund gräddig boll som skulle likna en snöboll. Ett sätt att hedra vårt snöiga nord. Denna bakelse blev aldrig någon succé vilket kan bero på att folk vid tiden kring nationaldagen kanske inte blir så lockade av att köpa vintriga bakverk. Vem vill liksom bli påmind om snö när vi precis genomlidit och överlevt en kall jävla vinter och nu längtar efter sommar och sol? Lite som att äta påskbakelser till jul, det passar liksom inte. Den gamla Sverigebakelsen finns dock fortfarande att köpa på exempelvis Rammefors konditori i Borås om någon är sugen på att prova. Eftersom den på detta konditori säljs året runt har man också möjlighet att köpa den snöbollsliknande tingesten under det mer passande vintriga halvåret.

Eftersom den "gamla" Sverigebakelsen aldrig blev någon succé utlyste Fruktrådet (sedan när är bakelser frukt???) 1994 en tävling för unga konditorer där det skulle skapas en ny Sverigebakelse. Vann denna tävling gjorde Helena Bergsmark från Gateau i Stockholm. Den nya Sverigebakelsen blev således en bakelse med mazarinbotten som bestryks med mandelmassekräm och garneras med jordgubbar. Är man intresserad av att baka en finns receptet här. (Det är också från denna sida jag hämtat mycket av ovanstående information, jag är nämligen absolut ingen expert på Sverigebakelser).

Sverigebakelsen skall väl representera något typiskt svenskt och när jag första gången fick lära mig vad Sverigebakelse bestod av kanske jag inte direkt tyckte att det "lyste Sverige" om den. Visst envisas vi med att tycka att jordgubbar är typiskt svenskt men särskilt unikt är det väl inte. Jordgubbar finns i de flesta länder och inte smakar Svenska jordgubbar bättre än andra inhemska jordgubbar gör i de länder där de producerats. Varför vi ofta tycker svenska jordgubbar smakar bättre än tex tyska beror på att de utländska gubbarna har längre från jord till bord. I Tyskland är liksom de tyska gubbarna tvärtom bättre än de svenska av samma anledning. Men okej jag köper att det passar med jordgubbar för att uppmärksamma en högtid i juni eftersom det är en riktig jordgubbsmånad. Mazarinsmaken är för mig dock något som jag inte tycker är så typiskt svenskt, skulle nog säga att det mer symboliserar Frankrike för mig (Mazarinen sägs dessutom vara uppkallad efter Kardinal Mazarin som var Franrikes förste minister från 1642). Blev därför lite förvånad när jag läste en intervju med en av våra svenska toppkockar som på frågan om vad som var typiska svenska smaker för honom svarade just mazarinsmaken och rabarber. Vad är det jag missat? Vart finns all denna mazarinsmak? Och framför allt är vi så verkligen så galna i denna smak vi svenskar? Fast det är klart vi har mazarinerna (som givetvis smakar mazarin), mandelkubbarna (tydlig bittermandelsmak), finska pinnarna (också bittermandel), mjuk mazarinkaka osv så kanske är det en smak som är vanligare än vad jag tänkt på tidigare. Sedan kan det ju vara så att vi snåla västgötar inte äter så mycket "finkakor" haha, bakverken med mazarinsmak kanske är lite för dyra för oss ;). Så även om jag funderar lite över Sverigebakelsens symbolik så får jag väl helt enkelt acceptera att den är den svenskaste bakelsen vi har. Mycket bättre att fira Nationaldagen med än de vidriga blå gula dammsugarna (vill man skoja till det kan man säga Dustsuckers har jag lärt mig) som Delicato saluför, något mer kemiskt bakverk får man leta efter.

Jag bakade också på Nationaldagen fast några Sverigebakelser blev det inte för mig utan istället blev det två sorters surdegsbröd. Ville dock göra ett nationaldagsbröd med riktigt svenska smaker och eftersom varken mazarinsmak eller jordgubbar gör sig så bra i surdegsbröd fick jag tänka ut något annat typiskt svenskt. Valet föll på granskott och kirskål! Granskotten valdes eftersom granen är ett av våra vanligaste träd och verkligen skriker svenskt, dessutom är granskotten i säsong just nu. Kirskålen är också i säsong just nu och dessutom är det en växt som de allra flesta svenskar har en relation till och oftast är denna relation fylld av hat! Resultatet blev ett riktigt mustigt bröd som faktiskt fick en hel del smak av både granskotten och kirskålen. Så framåt kvällen på nationaldagen kunde jag hedra Sverige med en hederlig svensk ostmacka med härlig gransmak, svenskt så det förslår. Kan dessutom meddela att skålen med skållningen i som jag gjorde kvällen före spred en härlig julgransdoft i hela min lägenhet, väldig julstämning blev det plötsligt så här i början av juni.

NATIONALDAGSBRÖD MED KIRSKÅL OCH GRANSKOTT

1 bröd

Fördeg:

50 g rågsurdegsgrund
150 g ljummet vatten
90 g rågmjöl

Skållning:

130 g granskott
70 g kirskål
75 g rågkross
50 g farinsocker
150 g hett vatten

Huvuddeg:

Fördegen från gårdagen
Skållningen från gårdagen
350 g vetemjöl special
75 g rågmjöl
75 g pumpafrö
10 g salt

Dag 1:

Blanda alla ingredienser till fördegen, täck med plast och låt stå i rumstemperatur över natten. Skölj och hacka granskotten grovt. Snoppa av bladen från kirskålen och lägg dem i en kastrull tillsammans med vattnet till skållningen. Koka upp och låt sjuda några minuter. Blanda granskott, rågkross och muscovado socker och slå över det sjudande vattnet med kirskålen. Blanda runt blandningen och täck sedan med plast eller tallrik och låt stå över natt.

Dag 2:

Blanda samman fördegen, skållningen och alla andra ingredienser för hand i en stor degbunke. Degen skall vara ganska fast. Låt degen jäsa till dubbel storlek vilket tar cirka 4-6 timmar. Tag upp degen på bakbord och runddriv försiktigt till en rund bulle genom att vika in kanterna mot mitten så att ytan spänns. Placera bullen med invikningen nedåt i en jäskorg. Låt jäsa ytterligare några timmar (går bra att slänga in korgen i kylen och låta brödet kalljäsa).

Sätt ugnen på 275 grader i god tid före brödet jäst klart och placera en plåt i mitten av ugnen och en i botten av ugnen. När degen jäst klart tag ut den översta plåten och lägg på ett bakplåtspapper. Vänd upp degen på plåten. Placera plåten i mitten av ugnen och släng in 3-4 isbitar på plåten i botten av ugnen. Stäng luckan och sänk genast temperaturen till 250 grader. Grädda i 15 minuter och vädra sedan ugnen genom att öppna och stänga luckan. Sänk sedan temperaturen till 200 grader och grädda ytterliggare 20-30 minuter. Vädra ugnen var 5 minut under den sista gräddningsperioden. Brödet är klart när innertemperaturen är 98 grader.

Kirskål och granskott gör brödet riktigt svenskt.

Skållningen blev grön och fin och fyllde hela köket med julgransdoft.

Den färdiggräddade limpan.

På insidan syns både granskotten och kirskålen som gröna fläckar.

måndag 6 juni 2011

Smidig och dum som ett kylskåp

Åtminstone här i mina trakter finns uttrycket "Smidig som ett kylskåp" vilket brukar användas när man själv rör sig ungefär lika smidigt som ett åbäkigt stort kylskåp. Själv har jag aldrig varit särkilt smidig, stel som en pinne är nog något som beskriver min kropps smidighet ganska väl. Har liksom aldrig varit i närheten av att kunna gå ner i spagat eller utföra avancerade yogapositioner där man krokar benen bakom huvudet. Inte ens att böja sig ner med sträckta ben och nå golvet med händerna är något som jag klarat av tidigare. En annan "enkel" övning som jag också misslyckats fatalt med är att ligga på rygg och ha benet rakt upp i 90 grader, 45 grader är vad jag lyckats med innan det tar stopp, trots att diverse gruppassledare tjoar att att varje normalrörlig människa skall klara detta. Jag har då lust att tjoa tillbaka att många av dessa "normalrörliga" människor antagligen inte skulle kunna hantera en envis liten fjordhäst. Det är nämligen tack vare ridningen som jag inte är så normalrörlig, när man rider sitter man med lätt böjda ben och tränar musklerna att vara starka i denna position och då blir baksidorna lite kortare än de bör vara. Måste dock skryta och säga att jag blivit lite mindre som ett kylskåp och detta tack vare att jag inkluderat något som heter funktionell träning i mitt liv. En träning som fokuserar på att stärka kroppen för det vardagliga livet och som innehåller en kombination av styrka, smidighet, balans och kondition. Så helt plötsligt kan jag faktiskt nå golvet med händerna och nästan få upp ett rakt ben i 90 grader när jag ligger på rygg.

På tal om smidighet så har jag en egen liten övning som jag brukar pröva i bland för att kolla av om jag fortfarande är lika smidig som i min ungdom. Övningen kallas "Bita sig i stortån" och går som namnet avslöjar ut på att man biter sig i sin egen stortå. Brukar göra den någon gång om året för att kolla av om jag blivit för gammal för att klara det eller ej och hittills har jag klarat mig med betyg MVG. När jag inte längre klarar övningen kommer jag antagligen bryta ihop och få någon form av ålderskris. För er som förfäras över att jag stoppar stortår i munnen så kan jag säga att man givetvis väljer rätt tillfällen för denna övning, när man precis plockat ur stinkande fötter ur arbetsskor är tex INTE rätt tillfälle.

Trots att jag är lite mindre som ett kylskåp numera när det gäller smidigheten så har jag nu istället blivit dum som ett kylskåp (för kylskåp är väl inte särskilt smarta antar jag). Eller rättare sagt några idiotiska kylskåpstillverkare har fått mig att känna mig urdum. Första incidenten inträffade när jag precis flyttat in i min lägenhet och satt i gång mitt kombinerade kyl- och frysskåp. Då fick jag lära mig att det finns kylskåp som har alarm som tjuter högljutt och att dessa alarm kan vara mycket svåra att få tyst på. Är fortfarande heller inte riktigt på det klara med varför kylskåpet larmar, kan vara att det är för kallt eller så i kylen. Problemet avlöses dock genom att man trycker och vrider hejvilt på tillgängliga knappar och reglage och till sist brukar tjutandet avta. Min teori om att skåpet larmar när det är för kallt i kylen brister dock i och med incident nummer två. En dag var det nämligen fruset i mitt kylskåp, en stackars gurka och några morötter låg där alldeles stela av is utan att kylskåpet sagt ett pip. Smarta kylskåpsägare fattar dock att när det blir fruset i kylen måste man höja temperaturen lite, vilket jag trodde var lätt som en plätt att göra. Snälla som kylsåpstillverkarna är så har de anpassat informationen i skåpen så att alla oavsett vilket språk de pratar eller om de är ananlfabeter skall förstå genom att man ritat käcka symboler. Detta medför att alla utom Karolina förstår. För jag stod och stirrade på två symboler och försökte räkna ut om jag skulle vrida på det högra eller vänstra reglaget och kom faktiskt inte fram till vilken som tillhörde själva kyldelen. Symbolerna är ritade så att kyl och frys antingen är markerade med svart eller vitt men vilken av färgerna som symboliserar vad har i alla fall jag svårt att begripa. Så jag har konstaterat att mitt kylskåp är för smart för mig och det skulle fanimej inte förvåna mig om jag en dag kommer ut i köket och finner det böjt på mitten i exakt 90 grader också. Tekniken utvecklas ju i en rasande fart numera. En sak är dock säker, än så länge har mitt kylskåp inga tår och så länge det är så kommer jag vara den enda av oss som klarar att bita sig i stortån. Tur att det finns något som jag kan vara bättre på än kylskåpet:).

Kylskåp med inbyggt IQ-test. Är det vit eller svart som visar vilken del av skåpet som hör till vilket vred?

lördag 4 juni 2011

Till Tranemo flyttar bara kaffedrickare...

Jag har som tidigare sagt nyligen flyttat och blivit Tranemobo och som vanligt när man är nyinflyttad försöker företag och kommuner få en att känna sig välkommen och genom detta göra mig villig att spendera pengar hos dem. Olika kommuner verkar ha lite olika metoder för att få en att känna sig välkommen, när jag flyttade till Vara för cirka 4 årsedan fick jag en tjock pärm med massa information om kommunen och en badbiljett. Eller rättare sagt först fick jag en enkät som gick ut på att jag skulle tala om vad jag tyckte om nyinflyttadpärmen. Skrev ett syrligt svar om att jag inte fått någon pärm och jisses vilken fart det blev då, fick ett samtal där de ursäktade sig så mycket och sedan skickade de ut en kommunanställd som personligen överlämnade pärmen. När jag flyttade till Svenljunga var det inte lika seriöst, där fick jag bara en badbiljett och ingen pärm. Nu gjorde kanske detta inte så mycket eftersom jag bott i kommunen i nästan 20 år innan så omgivningen är ganska känd. Något som jag dock tyckte var lite roande var ett litet handskrivet meddelande på badbiljetten, "Gäller för hela familjen". Hmm är detta ett sätt att göra inflyttade bittra singlar ännu mer bittra? För som ensam inflyttande känns det som en liten pik med ett sådant tillskrivet meddelande haha. Eller menar de kanske att jag skall ta med mig min häst Qvick till simhallen? Sedan kan man ju fråga sig vilka som räknas till min familj? Får jag liksom släpa med mig mor, far, syskon, svåger och svägerska? Eller kanske tom morbror och kusin? Får se hur det går med badandet, biljetten i Vara är fortfarande outnyttjad och likaså den i Svenljunga, får se om jag kan utöka samligen med en Tranemobiljett också nu när jag flyttat hit.

Förutom att kommunerna smörar för en så försöker även kommunens affärer att få de nyinflyttade att bli stamkunder genom att ge dem ett bra erbjudande eller tom en gåva. Så vad erbjuder då affärerna för att välkomna en till den nya kommunen? Jo kaffe! När jag flyttade till Vara fick jag en kupong som gjorde att jag gratis kunde hämta ut ett paket Gevalia och häromdagen hälsade "Per med personal" mig välkommen till ICA Kvantum i Tranemo genom att erbjuda mig att kunna köpa två paket kaffe för 30 kr. Riktigt fina och bra erbjudanden, om man nu dricker kaffe vill säga och det gör inte jag. Jag har numera inte ens en kaffebryggare som man kan använda bryggkaffe i utan endast en maskin som kräver espressokaffe (kaffemaskinen är inmurad i lägenheten så den ingick på köpet annars skulle denna onödiga pryl inte funnits i mitt hem). Så jag har konstaterat att jag är konstig för tydligen är den normala inflyttaren en person som dricker kaffe. Vi tedrickare flyttar tydligen aldrig, vi bor kvar i vår hembygd medan det är kaffedrickarna som flyttar utanför kommungränserna. Eller så räknar de helt iskallt med att vi singlar får massor med oväntade besök av folk som dricker kaffe. Nä du Per tyvärr samlade du inga pluspoäng från mig genom ditt "fina" erbjudande, snarare fick du mig att uppskatta "5% rabatt på hela köpet kupongen" som jag fick från ICA Maxi i Borås ännu lite mer. Nu säkrade Tranemobutiken ändå upp lite genom att även erbjuda mig att köpa glass och visst äter jag glass men jag köper aldrig och har det hemma. Dessutom så äter inte bittra singlar 1 liters paket med vaniljglass, vi tröstäter Ben & Jerrys. Så ICA det kanske är dags att inse alla vuxna personer inte pimplar i sig kaffe längre och att elbryggare inte är något som snitsiga singlar har i sitt hem. Om inte annat kanske det är dags att granska ert kundunderlag och inse att alla inte är stöpta i samma form.

Måste dock erkänna att jag är lite sugen på att nappa på erbjudandet om att säga till om jag inte känner mig som hemma på ICA. "Vi hoppas att du skall känna dig som hemma. Säg annars till så hjälper vi dig.". För det första vem i H-vete känner sig som hemma på ICA? Och vill verkligen alla känna sig som hemma där? Finns liksom mammor och pappor som ser det som lyxtid att handla utan barnen och just slippa att ha det som hemma där en hel hop marodörungar röjer runt. Men jag ser med glädje fram emot att ICA Kvantum i Tranemo inom en snar framtid förvandlas till en grön och blå oas (de färgerna är tongivande i mitt hem) och där det inte finns något godis, kaffe och cigaretter utan istället fokus på allehanda nyttigheter. En gigantisk teavdelning med fokus på kvalitetste och dessutom ett brett baksortiment måste också ordnas för att jag skall känna mig som hemma. För att vi ensamma stackars singlar skall känna oss som hemma vill vi gärna även slippa att handla när det är andra människor i butiken, vi är ju liksom vana vid att vara ensamma när vi är hemma ;). Tänk vilken fantastisk butik ICA Kvantum i Tranemo kommer bli när Per och Co hjälpt mig att känna mig som hemma. Tror jag helt enkelt tar och skickar länken till denna bloggpost till dem och väntar på att förändringsvindarna skall börja blåsa :).

Små och stora erbjudanden från ICA Kvantum i Tranemo.

Skrädmjölsdrömmar

Skrädmjöl igen... Jag har verkligen fastnat i skrädmjölsträsket men trivs ganska bra där, hittills har allt blivit gott. På tur denna gång var att testa att baka drömmar med skrädmjöl vilket gav smakfulla söta drömmar som smälte fint i munnen. Något som gav pluspoäng till detta recept var att kakdegen var väldigt lätthanterlig och var enkel att baka ut till snygga runda drömmar. Efter en del rotande hittade jag till sist lite Hjorthornssalt i skafferiet men endast en tsk ungefär och i receptet stod 1,5 -2 tsk. Chansade dock med att baka med lite för lite hjorthornssalt i degen och detta gav bra resultat ändå, drömmarna blev ungefär som drömmar brukar bli. Får väl ta och testa att göra drömmarna med rätt mängd någon gång och se om det blir någon större skillnad.

SKRÄDMJÖLSDRÖMMAR

160 g smör
2 dl socker
3 dl skrädmjöl
2 dl vetemjöl
1,5-2 tsk hjorthornssalt
2 tsk vaniljsocker

Sätt ugnen på 160 grader. Häll ner alla ingredienser i en bunke och nyp ihop dem till en formbar deg. Rulla runda bollar av degen och placera dem med gott om utrymme emellan på en bakpappersklädd plåt. Grädda i ugnen ca 30 minuter. Låt svalna på galler.

Kakor att drömma om.

Är lite imponerad över att jag lyckades få till samma storlek på alla kakor och dessutom placera dem i raka fina rader.

fredag 3 juni 2011

Mårbackakaka

Är lite tema skrädmjöl hos mig nu, nästan allt jag bakat sista tiden har innehållt detta rostade mjöl. Var lite tveksam till om mjölet skulle vara gott att använda i söta bakverk men den mjuka Mårbackakakan som jag bakade med skrädmjöl som ingrediens blev riktigt god. Faktiskt var det en riktigt lyckad smakkombination med både skrädmjöl och bittermandelolja i smeten vilket gav en spännande och lite ovanlig smak. Jag lät kakan vara lite kletig i mitten vilket var väldigt gott, kanterna som baktes helt klara blev mjuka och möjligtvis något smuliga. God att äta utan några tillbehör men skulle säkert vara ännu lite smaskigare med till exempel lite vispad grädde som tillbehör.

Lyckades som vanligt missa att låta smöret bli rumsvarmt innan det vispas pösigt med sockret eller rättare sagt jag hade för dåligt tålamod så jag orkade inte vänta på att det skulle bli lättrört. Så som vanligt utvecklades det hela till en rejäl brottningsmatch mellan mig, elvispen, bunken och det stenhårda smöret. Till sist nåddes dock det eftertraktade pösigheten och på köpet blev köket städat både här och där eftersom brottningsmatchen medfört en viss spridning av både socker och smör runt om i köket... Att man aldrig blir gammal och klok nog att vänta tills smöret blir mjukt.

MÅRBACKAKAKA

200 g smör
2,5 dl socker
3 st ägg
200 g skrädmjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
1 msk mjölk
3 droppar bittermandelolja

Sätt ugnen på 175 grader. Smörja och bröa en rund form som mäter 20-25 cm i diameter. Rör smör och socker pösigt och tillsätt sedan äggen ett i taget under omrörning. Blanda bakpulvret och vaniljsockret med skrädmjölet och rör ned det i smeten tillsammans med mjölk och bittermandelolja. Häll smeten i formen och grädda sedan kakan i mitten av ugnen i cirka 50 minuter beroende på vilken konsistens på kakan du önskar. Lossa kakan ur formen och låt svalna på galler.



Inte särskilt flashigt utseende men ack så god.