Kan inte gurkan bara få vara gurka?

Alltså några måste ha bestämt sig för att det är synd om gurkan, denna grönsak som på grund av sitt höga vatteninnehåll kanske har något begränsat användningsområde. För mig är gurka något som man har i sallader, lägger på smörgås, gör tsatziki av och gör smörgås/press/ättiksgurka av, det räcker alldeles utmärkt för mig. Jämfört med till exempel tomaten som har fler vettiga användningsområden så har inte gurkan så mycket att komma med. Några recept- och kokboksförfattare verkar därför ha tagit det på sin lott att hjälpa gurkan att "komma i kapp" genom att skapa nya användningsområden och recept för den, det ena konstigare än det andra. Varför undrar jag? Tycker man synd om gurkstackarn eftersom den inte har så många användningsområden eller varför måste man skapa recept på något som ganska uppenbart inte kan vara någon kulinarisk höjdpunkt? I stället för att konstatera att gurkan kanske är lite begränsad i sitt användningsområde så ger man sig tusan på att det skall gå att använda den på flera sätt genom att tex steka, koka och tillaga i ugn. Alternativt har kokboksförfattarna en ambition av att bli unika och söker outvecklade områden och har upptäckt att gurkan nog borde kunna få ett större användningsområde. Kanske borde de i så fall insett att det finns en anledning till att området är ganska outvecklat.

En titt i några äldre kokböcker ger en ganska diger skörd av knepiga gurkrecept och jag måste säga att jag är ganska skeptisk till de flesta, inget får det direkt att vattnas i munnen. Men eftersom min devis är att inget skall avfärdas som oätligt innan man har smakat får jag väl ta en vecka i gurkans tecken och undersöka hur gurka kan smaka tillredd på ett annorlunda sätt. Är väl bara att vraka och välja och kanske ge sig i kast med några av nedanstående gurkkreationer.

Tror jag tar och utlyser en liten omröstning! Vilken rätt tycker ni jag skall testa? Skriv vad ni tycker i kommentarsfältet, rätten som får flest röster testar jag!

GURKA MED ASIATISK TOUCH - KOKOSRIS MED GURKA!

Kokosris och gurka låter misstänkt likt något som man äter i Expedition Robinsson men jag måste erkänna att detta är nog receptet som jag är minst skeptisk till.

EN ANNORLUNDA TSATZIKI ? - GURKA I SUR GRÄDDE

Gurka i sur grädde med tillsats av lämplig ört låter kanske sådär, framförallt på rostat bröd som föreslås i receptet. Misstänker att detta är ett sätt att försöka skapa en svensk variant av tsatziki.

ALLT BLIR GODARE OM VI SKULPTERAR OCH SMAKSÄTTER MED OST? - GURKTUNNOR MED ROQUEFORTOST

Alltså för det första hur får man ur kärnhuset ur en 6-7 cm lång gurkbit på ett smidigt sätt? En liten bit av botten skall ju sparas vilket inte gör själva urgröpandet särskilt enkelt. För det andra hur gott kan en blandning av Roquefortost och majonnäs vara?

SÖNDERKOKA OCH REDA - GURKSOPPA

Använder författaren gurka av sten? Först steka i några matskedar (!!!) smör och sedan koka gurkan mjuk i buljong. Känns som just koka mjuk momentet känns något överflödigt om man först fräst gurkan i rikligt med smör. "Mild men ändå fyllig i smaken", oh shit Sherlock  jag som trodde att något med gurka, ägg, grädde och grönsaksbuljong kunde bli starkt och mustigt i smaken?

ONT OM POTATIS? ANVÄND GURKA ISTÄLLET - FISKFILÉ MED GURKTÄRNINGAR

Först koka tärningarna i vatten några minuter (Lättsaltat! Passa er så att smaken inte blir för stark!) låte dem ligga och bli tråkiga ett tag och gör sedan hjärt- och lungräddning på dem genom att steka dem i smör. Hua hua hua..... Efter den behandlingen tror jag inte beskrivningen "gurktärningar" är gångbart längre, snarare smörig smaklös röra är nog korrekt. "Slå dem som en ljus lätt driva på fatet över fisken"... Jäkla tur att man åtminstone får lite färg genom att färgsätta gurkavkokssåsen med lite tomatpuré.

DET LIGGER NÅGOT GENOMSKINLIGT OCH SMAKLÖST UNDER SÅSEN - GURKA I GRÄDDSÅS.

"Låt gurkbitarna sakta koka tills de blir en aning genomskinliga". Behöver man verkligen koka gurka i 10 minuter för att den skall bli en aning genomskinlig? Det är den väl redan från start? "Koka ihop gurkspadet tills nästan inget återstår. Slå i grädden och låt den sjuda tills såsen blir simmig. Häll i massor av klippt gräslök och persilja". Alltså varför måste man koka ned och ha gurkavkoket som smaksättning i såsen när man sedan smaksätter med massor med gräslök som lär ta över all smak? Och med tanke på energiinnehållet i kokt gurka så borde man väl lika gärna kunna äta bara gräslökssås istället, för det enda gurkan bidrar med är väl att ligga och vara slemmig.

HÄR FÅR VI ÄVEN ETT ANVÄNDNINGSOMRÅDE FÖR KÖRSBÄRSLÖV OCH SVARTVINBÄRBLAD - FINSKA GURKOR

Kan säkert bli ganska gott men här är jag istället ganska tveksam till sista meningen. "Om vitt skum bildas som ser ut som mögel skummas det bort, det har inget att betyda för smaken". Kanske inte har betydelse för smaken men garanterat har det betydelse för rättens nyttighetsgrad....

BRIST PÅ FLÄSKFILÉ? GRATINERA EN GURKA ISTÄLLET! - CHAMPINJONGRATINERAD GURKA.

"Kokt gurka har fin, mild smak och lite ovanlig konsistens". En fin omskrivning för att beskriva något som är smaklöst och slajmigt?

GURKRÄTT UTAN GURKA? - FYLLDA GURKOR

Först förvälla gurkstackarn och sedan koka den i ugn i en timme, finns det någon gurka kvar sedan?

HOTTA UPP DIN FISKALADÅB? - GURKSÅS

Ytterliggare en kreation där man undrar varför gurkan är med? För med alla andra smaksättare så kan det ju kanppast smaka gurka i alla fall. En hiskelig blandning är det i vilket fall som....

Carl Butler - Mannen som dödar aptiten

Jag fyndade några kokböcker på auktion för någon vecka sedan och bland dessa fanns Carl Butlers Kokbok. Redan utsidan skvallrade om att den kanske inte skulle bli en så inspirerande läsning men det var mycket mycket värre än jag trodde. Sätt denna hemska bok i händerna på vem som hellst och den personen kommer genast förlora all sin aptit och matlust. Jag tror att man skulle kunna lansera en Carl-Butler diet som baseras på att en person endast får titta i denna kokbok, garanterat större viktnedgång än GI-dieten och LCHF-dieten tror jag. Egentligen är det inget fel på maten, den är säkert jättegod, men bilderna är alla så tråkiga och fantasilösa att det nog varit mer inspirerande om boken saknat bilder helt. En ledtråd till alla fantasilösa och tråkiga uppläggningar av maten som finns i boken står i baksidestexten "Här är kanske på plats att berätta att jag varit på SAS i 14 år...". Flygplansmat är väl inte direkt känd för att vara rolig och om Butler hämtat inspiration där så förstår jag hans trista matuppläggningar. Nu skall väl Butler försvaras med att boken är skriven på 70-talet och då var väl all mat brun, trist och tråkig så den var säkert helt ok på den tiden. Idag blir man dock smått mörkrädd av att titta i den eftersom vi idag allt mer bläddrar i kokböcker för att få inspiration.

En sak har i alla fall Butler rätt i och det står på bokens framsida. " En vacker dag behöver du varken mina eller andras råd. Bara lite ny inspiration i bland. Då lagar du inte längre min mat, eller någon annans mat. Du lagar din egen". Helt rätt Butler idag behöver vi inte längre din bok och vår nya inspiration hämtar vi med glädje hos någon annan. Skall med glädje kasta tråkboken i soporna och fortsätta med att laga mat på mitt sätt.

Brun mat på brun-vit tallrik som står på brunt underlag, sådär spännande. För övrigt undrar jag om de bruna grönsakerna var slut i affären, ser lite tomt ut på grönsaksfronten tycker jag.

Hur kunde lammrullader och engelsk fruktkaka hamna på samma uppslag?

I jämförelse med "Campinjoner och spenat" så låter ju "Kanin i senapssås" riktigt spännande. Notera att kaningrytan har exakt samma beiga nyans som lergodsskålen den finns i.

T.o.m chokladpuddingen gjord på Ekströms pulver ser nog mer spännande ut än den här Butler-varianten.

En titt ner i komposthinken? Nej bara en Coq au vin. Alltså kunde man inte torkat av och snyggat till kanterna lite på uppläggningsskålen?

Sjävklart dödar Butler effektivt även suget efter Créme caramel.

Oj nu har Butler hittat grönsakerna! De gömde sig visst i frysdisken!

Äta enligt tallriksmodellen innebär halva tallriken gryta och halva tallriken ris, eller? Ananasen och citronen utgör givetvis ett fullt tillräckligt grönsaksinnehåll.

Ytterliggare en variant av tallriksmodellen, jag är ganska säker på att det inte går att göra en tråkigare uppläggning... "Ät med osaltat ris, tomatchutney och skivad gurka blandad med yoghurt" antagligen går det inte heller att göra tråkigare och smaklösare mat.

Den skydige själv... Också ganska brun och tråkig...

Frö- och nötbröd utan mjöl.

Man skulle kunna tro att jag börjat en kampanj mot vanligt mjöl eftersom jag knappt stuckit ned handen i vetemjölspåsen på sistone, men så illa är det inte, drivs enbart av nyfikenhet och experimentslusta just nu. Bläddrade lite i en tidning häromdagen som hade ett reportage om Turbo-GI där det publicerades en rad olika recept bland annat ett brödrecept som inte hade en enda gnutta mjöl i ingredienslistan. Detta väckte min nyfikenhet särskilt som artikelförfattaren fastslog följande "Det går att baka bröd utan mjöl! Här har jag använt olika fröer som mjöl och det blev jättegott.". Måste säga att jag blev väldigt skeptisk för inte kan väl bröd med endast frön, nötter, ägg och morötter vara särskilt gott? Bilderna som publicerades visade också några stackars brödbullar som såg ut att vara lika mjuka, saftiga och lättuggade som en gråsten, inte direkt något som får smaklökarna att ställa sig i givakt. Jag lever dock med inställningen att man inte skall kalla något för äckligt och oätligt innan man har smakat så för att få reda på om mjölbefriade bröd kan vara gott så fick jag helt enkelt ta och testa. Passande nog så hade jag ett helt gäng med julnötter som kunde ställa upp och vara vikarierande mjöl tillsammans med solrosfrön och pumpafrön. Är man van att baka surdegsbröd som kräver ungefär en kvarts bearbetning i degblandare så kändes det oerhört lätt att göra en deg enbart genom att kleta ihop lite ingredienser i en bunke. Degen såg inte direkt lockande ut och var i konstistens och utseende ungefär som köttfärs, vid utbakningen kändes det verkligen som att stå och forma pannbiffar. Trots sin knepiga konsistens var degen väldigt lätt att baka ut och forma till runda platta bullar.

Så hur blev resultatet? Inte så illa faktiskt. Smakar mycket morot och bröden skulle helt klart smakmässigt må bra av lite tillsats av salt eller annan krydda. Är heller inga bullar som smakar särskilt gott efter att ha legat någon dag i rumstemperatur, de smakar helt klart bäst nybakade eller om de frysts och sedan tinats i micron. Eftersom de helt saknar jäsmedel blev också bullarna rejält kompakta men jag skulle inte vilja kalla dem svårtuggade. Ganska trevlig och tuggig konsistens utan att för den skull bli för jobbiga att tugga. Helt klart inga gråstenar i alla fall. Så sammantaget var dessa mjölfria bullar en ganska trevlig bekantskap, men förväntar man sig bröd i karaktär och smak som surdegsbröd blir man garanterat besviken.

Receptet nedan är hämtat ur Aftonbladets tidning Kropp och hälsa och är konstruerat av Ulrika Davidsson.

FRÖ- OCH NÖTBRÖD UTAN MJÖL

1/2 kg morötter
2 dl mandel
2 dl solrosfrön
2 dl pumpafrön
1 dl valnötter
4 ägg

Dekoration:
Valnötter
Pumpakärnor

Sätt ugnen på 175 grader. Skala och riv morötterna fint och lägg i en skål. Mixa alla frön tillsammans med 3 deciliter rivna morötter. Blanda ner allt i skålen med morötter. Knäck äggen i en skål och vispa ihop. Tillsätt äggen i skålen med morötter och frön och blanda ihop. Hacka valnötterna grovt och blanda ner i degen. Forma degen till bullar och lägg på ett bakplåtspapper. Dekorera bullarna med valnötter och pumpafrön. Baka i ugnen cirka 60 minuter.

Degen färdigblandad.

Blir det pannbiff till middag? Nej brödbullar till frukost....

Lite utökad dekoration i ett försök att göra utseendet lite roligare.

Färdigbakad brödbulle, mina varianter ser faktiskt godare ut än de som tidningen publicerat bild på.

Morötterna gav bröden en härligt ljusgul färg.

Italieninspirerad paj med nyttigare botten

Jag har en favoritpaj som heter "Chili-och räkpaj" som blivit en favorit av flera anledningar. Den är god, botten är väldigt lätt att "få ihop" och trycka ut i formen, fyllningen är lätt att göra och pajen är dessutom klar betydligt snabbare än en äggstanningspaj. Är någon nyfiken på receptet så finns det här. Som jag skrev i pizzainlägget tidigare i veckan rådde det brist på matlådor i frysen och paj är väldigt bra matlådemat så jag bestämde mig för att komponera ihop en italieninspirerad paj och använde mig av metoden att göra grunden till fyllningen av ägg och keso precis som i chili- och räkpajen. Blev en riktig latmansfyllning, det enda jobbet var väl egentligen att vispa upp äggen lite och riva osten, annars var det bara att öppna burkar och röra ihop allt med en slev, snabbt, smidigt och enkelt. Jag testade dock att göra en helt ny sorts pajbotten som jag aldrig testat innan, ursprungligen är den till ett GI eller LCHF-recept, den är gjord med avsikten att innehålla så lite mjöl som möjligt. Pajdegen innehåller rågmjöl och sedan är resten av mjölet såkallat fiberhusk, dvs malda physilumfrön. Tyckte det lät spännande och framförallt såg det ut att vara en god botten på bilden där jag såg den. Kan väl dock säga att det inte direkt blev någon smaksensation direkt och dessutom var fanskapet riktigt jäkla krånglig att få ihop och få ut i pajformen. Föredrar nog en pajdeg med "riktigt" mjöl i men vill man vara lite nyttigare och minska på mjölet känns den här varianten ändå som ett hyffsat alternativ. Sammantaget blev det en riktig god paj med mycket smak av pesto som gifte sig bra med smaken av tomaterna och oliverna. Finns pesto, soltorkade tomater och oliver i ingredienslistan så brukar det bli gott och det stämde även i detta fallet.

ITALIENINSPIRERAD PAJ MED NYTTIGARE BOTTEN

Pajdeg:
1 dl rågmjöl
1/2 dl fiberhusk
50 g smör
1/2 tsk salt

Fyllning:
3 ägg
250 g cottage cheese
200 g pesto
250 g soltorkade tomater
200 g kalamata oliver
2 dl riven lagrad ost

Hacka ihop smör, mjöl, fiberhusk och salt till en deg. Tryck ut degen i en pajform (ca 24 cm i diameter). Låt vila i kylen ca 30 minuter. Sätt ugnen på 200 grader. Nagga botten med en gaffel. Förgrädda pajskalet i ugnen ca 10 minuter. Vispa upp äggen och blanda med keso, pesto, soltorkade tomater, oliver och den rivna osten. Häll blandningen i pajskalet. Grädda pajen i ca 25 minuter tills den har stelnat.

Pajen gräddad och klar.

Grön nötpizza

Började sina i matlådeförrådet så igår blev det dags att fylla på med lite ny mat igen. Hade som sagt lite julnötter över att göra åt så det blev en helvegetarisk pizza med nötinslag i både deg och fyllning. Pizzan blev verkligen grön i dubbel bemärkelse, helt vegetarisk och dessutom blev den väldigt grön färgmässigt. Såg ut ungefär som en "vanlig" pizza som blivit kvarglömd i kylskåpet en månad eller så. Gott var det i alla fall. Jag som dock tycker att bottnen nästan är det godaste på pizzan kanske tycker att denna blev något tjock, hade nog räckt med nästan en halv sats till en plåt. Tjock deg i botten gör ju dock pizzan mer mättsam och mer dryg så ur den synvinkeln var det bra. Pesto var ett trevligt alternativ till tomatsås och passade bra i hop med squashen och osten.

GRÖN PIZZA MED SQUASH, PESTO OCH NÖTTER

6-8 bitar

Botten:
25 g jäst
3 dl ljummet vatten (37 grader)
1 tsk salt
3 dl malda blandade nötter ex hasselnötter och mandel
7 dl vetemjöl special
1 msk olivolja

Fyllning:
1 st squash
200 g pesto
125 g mozzarella (en boll)
Parmesanost, riven
Paranötter, hackade

1. Sätt ugnen på 225 grader. Lös upp jästen i vattnet tillsammans med saltet.
2. Blanda i de malda nötterna och oilvoljan. Tillsätt mjölet och knåda till en smidig och inte allt för kletig deg. Låt degen jäsa övertäckt cirka 30-45 minuter.
3. Kavla eller tryck ut degen på en oljad plåt.
4. Bred ut peston över degen. Hyvla squashen tunt med osthyvel och fördela skivorna ovanpå peston. Riv eller smula sönder mozzarellan och strö den och de hackade nötterna över pizzan. Avsluta med att strö över riven parmesan.
5. Grädda cirka 20-30 minuter tills pizzan fått färg. Skär upp i portionsbitar.

Utbakad botten med pesto på.

Grön, grönare, grönast, squashen på plats.

Massor med ost på plats, det kanske viktigaste på hela pizzan.

Färdigbakad! Ser lite halvmöglig ut men smakade jättegott.

Vem tar hand om julnötterna efter jul?

Julen verkar vara en högtid då allt går att sälja om det förses med förstavelsen "jul". Samma saker blir sedan osäljbara så fort vi hunnit säga hejdå till släkten på julafton. Exempelvis Coca Cola med jultomte på, julostkakan och andra helt vanliga artiklar som bara får julkostym under några veckor. Den lille nöttefarikken har utvecklat sin egen produkt, julenötter, de färdigskalade nötterna som skall attrahera personer som inte orkar bråka med nötknäckaren längre. Vad är det då för skillnad på julenötterna och vanliga nötter? Ingen alls, helt vanliga paranötter, hasselnötter, mandlar och valnötter som blandats och fått en tjusig julpåse och ett antagligen något högre pris. Men varför julenötter? Om dessa små nötter sålts i en påse som endast hetat "Blandade nötter - Paranötter, hasselnötter, mandlar och valnötter" hade ingen köpt dem till jul då? Vill man ha skalade nötter så letar man väl upp skalade nötter oavsett om de heter nötter eller julenötter. Måste varan förses med förstavelsen "jul" (i detta fallet "jule") för att vi skall se ett behov av att köpa dem? Kan tycka att antalet "juliserade" saker börjar gå lite till överdrift och det kan inte vara särskilt smart för butiker, fabrikanter och framförallt för miljön, när julen är över så vill folk ha samma produkt fast utan tomte och röd färg på, och julsakerna går inte att sälja. Fast det är då "Snåle Sven-August" ger sig ut, jag som gillar nötter kan helt plötsligt köpa helt vanliga nötter till reapris. För det är inte julpåsen som skall ätas utan innehållet och där är nötterna som sagt som vilka nötter som hellst. Smart och billigt, en välgärning för både plånboken och miljön. I helgen har jag förbrukat två av dessa rea-julpåsar som jag hittade en hel pall av på ICA i Borås. Nötterna fick bli ingredienser i pizza och bröd, reportage kommer snart på en blogg nära dig ;).

Julnötspåse uppsorterad efter sort, tänka sig att den går att förbruka även efter jul.

Kokos- och chokladtårta

Jag blev lite äldre för några veckor sedan och för att fira att man blir äldre och klokare så måste det givetvis ätas tårta. Måste dock erkänna att jag inte tillhör den nya tårteliten i detta landet som bjuder på tårtor som ser ut som värsta konstverken, utan mina kreationer blir mer blygsamma. I dag verkar var och varannan människa baka tårtor med inslag av sugarpaste, marängkräm, flowerpaste, guldfärg, marshmallowfondant och glasskräm. En tårta skall förutom en rad tjusiga ingredienser (gärna med engelska namn) även vara rikt dekorerad på utsidan, hellst med skulpterade figurer i all världens färger. Jag som blir arg bara av att göra en gräddtårta känner att denna tårthobby nog inte är något för mig, finns alldeles för många moment som skulle kunna utlösa fruktansvärda aggressioner....

Jag funderade lite kring denna plötsliga tårthype och har kommit framtill att det egentligen inte är något nytt fenomen, man har helt enkelt bara bytt tårtmodell. Förr bakade dessa tårtgalningar mockatårta men numera är mockakrämen utbytt mot sugarpaste. Då kommer nästa fråga, vad hände egentligen med mockatårtan? Denna ljusbruna mastiga tingest som fanns på ALLA födelsedagskalas av rang för cirka 10-15 årsedan. Kilovis med mockakräm som bretts ut på och runt supertorra marängbottnar, ganska svårätet vad jag minns. Sedan var de alltid fina spritsmönster uppepå och violer eller ekströms tårtpynt som dekoration. Fanns massor med tanter som nästan inte gjorde annat än bakade mockatårtor men idag verkar som sagt dessa "mockatårtetanter" vara utbytta mot "sugarpastetanter". Undrar om mockatårtan kommer få en revival någongång? Tills dess så får den vila i frid tillsammans med sitt illröda och illgröna tårtpynt på tub.

Till min födelsedag föll valet på en kokos- och chokladtårta som blev en rejält mastig och tyvärr kanske något torr historia. Snygg blev den iaf och väldigt god, en dröm för choklad- och kokosälskaren. Kokosmoussen och jag var inte riktigt sams, måste få stå kallt länge om den skall stanna kvar mellan bottnarna, blir väldigt rinnig annars. Jag dubblade receptet nedan när jag gjorde min tårta.

KOKOS- OCH CHOKLADTÅRTA

10 bitar

Bottnar:
4 ägg
3 dl strösocker
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
1 dl mjölk
50 g smör
2 msk kakao

Kokosmousse:
2 dl creme fraiche
1 dl strösocker
2 dl kokos
2 dl vispgrädde
2 tsk vaniljsocker

Chokladmousse:
150 g mörk choklad
2 dl vispgrädde

Garnering:
2 dl vispgrädde
1 dl rostad kokos

1. Vispa ägg och socker poröst, tillsätt vetemjöl, bakpulver och vaniljsocker.
2. Smält smöret och blanda i det tillsammans med mjölken.
3. Tag i från 1/3 av smeten och rör i kakaon i den.
4. Smörj och bröa två lika stora formar. Häll upp den ljusa smeten i den ena och den mörka i den andra, grädda i 180 grader mitt i ugnen, den mörka i cirka 20 minuter och den ljusa i 30 minuter.
5. Klyv den ljusa kakan i två bottnar. (jag delade även min mörka botten i två delar).
6. Kokosmousse: Blanda socker med creme fraicheen, rör ned kokosen. Vispa grädden, smaksätt med vanilj. Vänd ned grädden i kokossmeten, låt stå kallt i en minst en timme.
7. Chokladmousse: Finhacka chokladen, värm grädden och slå den över chokladen. Rör tills all choklad smält. Låt stå svalt en timme. Vispa sedan till en tjock kräm.
8. Bred kokossmeten över den ena ljusa tårtbottnen, lägg på chokladbottnen och bred chokladkrämen över. Avsluta med den ljusa bottnen.
9. Täck tårtan med grädde och strö rostad kokos över. Gör eventuellt ett mönster av hackad mörk choklad.

Choklad- och kokostårta klar att äta.

Ingen skulpterad suger- eller flowerpaste men ganska stilig ändå.

Skulle varit betydligt mera kokosmousse i fyllningen om denna varit mera samarbetsvillig.

Ganska mastig tårta. På bilden har 5 personer ätit varsin bit.

Hejdåmuffins med banan och valnötter

För två veckor sedan drygt arbetade jag min sista dag på Märkett i Borås AB och eftersom jag dessutom fyllde år dagen efter passade jag på att bjuda på lite kombinerad hejdå- och födelsedagsfika. För några årsedan bakade jag väldigt mycket muffins men på senare år har jag kommit i från detta lite. Blev dock lite inspirerad eftersom jag hittade lite snygga muffinsformar och tänkte att det nog var dags att göra några smarriga muffins igen. Eftersom det skulle vara lite "finare" fika fick det bli några extrautrustade muffins med mängder av ingredienser och utsmyckningar på toppen. Var dock värt allt jobb eftersom muffinsen blev fantastiskt goda.

BANAN- OCH VALNÖTSMUFFINS MED SMULDEGSTOPPING OCH TVÅ SORTERS FLUFF

6-8 stora muffins

2 1/2 dl vetemjöl special
1/2 tsk bakpulver
1/2 tsk bikarbonat
1 krm salt
1 dl fiberberikade havregryn
100 g hackade valnötter
125 g smör
2 dl socker
2 ägg
1 tsk vaniljsocker
1 1/2 dl mjölk
1/2 dl jordnötssmör
1 banan

Smuldegstopping:
1/2 dl smör
1 1/2 dl vetemjöl
1 1/2 dl strösocker

Vaniljfluff:
2 dl vanilj-marshmallow fluff
2 dl cream cheese

Jordnötsfluff:
2 dl vanilj-marshmallow fluff
2 dl jordnötssmör

Garnering:
Skumbananer

Sätt ugnen på 200 grader. Rör samman mjöl, bakpulver, bikarbonat och salt. Sikta genom en sil. Tillsätt de fiberberikade havregrynen och vanötterna. Ställ åt sidan.

Vispa smör och socker vitt och poröst, använd gärna elvisp. Tillsätt äggen, ett i taget, under vispning. Tillsätt vaniljsocker, mjölk, jordnötssmör och vispa hastigt i hop. Blanda ner de torra ingredienserna. Rör bara om till allt blandats. Rör inte för mycket.

Skala och skär bananen i tunna skivor. Varva smeten med bananskivorna i muffinsformarna så att de fylls till 3/4. Ställ gärna formarna i en muffinsplåt. Knåda ihop smuldegen och smula den grovt över. Grädda i 20-25 minuter i nedre delen av ugnen. Ta ut och låt svalna på galler.

Rör ihop marshmallow fluff och cream cheese. Bre eller spritsa ut en klick på ena sidan av muffinsen. Rör ihop jordnötssmör och marshmallow fluff. Forma till runda kulor som du fäster med en tandpetare i varje muffins. Trä en skumbanan på varje tandpetare.

Muffins full och överröst med godsaker

Knaprig, söt och lite salt topping.